Hur kan man?!

Hur kan man bara sluta att bry sig om sina föräldrar och sina nära?!

Hur kan man bara strunta i dem? Behandla dem som om de inte betydde någonting?

Självklart förstår jag dem som själva blir illa behandlade av sin närmaste omgivning, de människorna förstår jag om de säger upp kontakaten med sina närmaste, men OM de närmaste är de mest raka, vänliga och omtänksammaste människorna som finns, varför gör man då dem så illa? En fråga som jag ställt mig själv många gånger och som kom upp ytterligare en gång igår...

Lisa och jag var uppe på kyrkogården. Jag visade Lisa den gravplats som pappa och jag tidigare igår valde ut åt mamma. En plats som var den ljusaste som jag och pappa kunde hitta, för mamma var en otroligt ljus och vacker människa och hon älskade solen!

När Lisa och jag var på kyrkogården passade vi samtidigt på att gå till mormor och morfars grav, en grav som ligger väldigt nära den plats där mamma ska få sin vila. Mamma är den som alltid sköt om deras grav, satt dit blommor och tänt ljus... graven har alltid varit ordentligt skött. Nu fanns där INGENTING... inte ens en vissen blomma... inte ens ett grässtrå... det var bara jord framför hela gravstenen... inte ett liv fanns där...

Både Lisa och jag blev så himla ledsna! hur kan Janne bara göra så?!

Han kan väl i alla fall se till så att hans föräldrars grav sköts!? Plantera en blomma eller en buske, be kyrkogårdsförvaltningen att göra det?! Vad som helst!! Han kan ju inte bara skita i dem! Eller?! ..ja, jag är i och för sig inte speciellt förvånad, men otroligt besviken! Men det är ju inte första gången det heller, kan snart inte räkna alla gångerna som jag blivit det...

Så som man själv vill bli behandlad, så ska man behandla alla andra!

Hur som helst så har jag varit vid deras grav idag och planterat ljung, så nu lyser deras gravplats av röd ljung, vill ju att graven där mormor och morfar vilar ska se bra ut, att någon bryr sig om dem. För det finns människor som verkligen gör det, människor som älskade dem och som alltid kommer göra det! Vila i frid, era barnbarn tänker på er!